Vadå?

Ja, om ni av någon anledning undrar vem jag är så har jag en blogg av en mer personlig art som ni hittar HÄR. När jag insåg att de flesta inlägg jag hade i huvudet och planerade skriva handlade om olika varianter av lagidrott bestämde jag mig för att öppna en ny blogg enbart för detta.

När det gäller sport så har jag mina favoritlag som jag följer och även om det kommer att vara plågsamt uppenbart så tar jag ändå och går igenom dem.

FOTBOLL
Chelsea. Benhårt och tveklöst Chelsea. Det hela är mycket enkelt. Pappa har hållit på CFC sedan slutet på 50-talet (då han lärde sig läsa och tyckte att Chelsea såg snyggt ut på farmors stryktipskupong) och jag var uppenbarligen ett lättpåverkat barn. När jag började skolan kunde jag namnet på tre fotbollsspelare: Kerry Dixon, Dave Speedy och Diego Maradona. Så jag minns en tid när CFC låg i andradivisionen och chocken över att de vann cupvinnarcupen -98 har fortfarande inte lagt sig… Så jag har väl inte vant mig riktigt vid att CFC nuförtiden inte bara har chansen att vinna titlar utan också gör det emellanåt.

Mamma håller på Wolverhampton. I köket i huset jag växte upp hängde en CFC-vimpel och en Wolves-vimpel. På mornarna dricker pappa te ur sin CFC-mugg och mamma dricker kaffe ur sin Wolves-mugg. I samma lättpåverkade anda har Wolves blivit mitt andralag.

I spanien fascineras jag av Real Madrid som har europas snyggaste arena och dräkter. Och jag kan inte förmå mig att hata en klubb där en av mina favoritspelare genom alla tider, Zidane, spelat.  Och mina sympatier för Real Madrid och Espanyol säger väl en del om vad jag tycker om Barcelona.

Allsvenskan är hyfsat stendöd i jämförelse med ovanstående, men det är klart att jag som härstammar från gästrikland håller på Gefle IF. Och lika klart att jag som bott i Umeå 8 av de senaste 11 åren håller på UFC i damernas dito.

Men i fotbollsväg finns det inte ngt som slår ett fotbolls VM eller EM. Men det rör ju sig bara om några veckor vartannat år. Däremellan är mitt intresse för landslaget lika med noll. När det väl är ett mästerskap så är det väl kul om Sverige är med och om de vinner… men jag kommer inte i närheten av samma känslomässiga engagemang som när CFC spelar.

HOCKEY
Växer man upp i Gästrikland så blir det lätt så… Brynäs alltså. Och jag blev indoktrinerad från tidig ålder. Jag började följa med farsan på matcher när jag var 9 och fortsatte med det tills jag blev 19 och flyttade lååångt från Galverinken. Jag var på plats när de vann den femte och avgörande SM-finalen -93 och jag var på plats när de förlorade den femte och avgörande SM-finalen -95. Starkaste minnet måste ändå vara 8-0 segern mot Malmö i den första semifinalen -93.

Sedan försöker jag följa NHL så gott det går. Som gammal Brynäsare framförallt  Bäckströms framfart i Capitals.

NFL
För några år sedan började man visa Super Bowl på svensk TV och jag började stanna uppe och se de här groteskt amerikanska finalerna. Sedan började jag kolla lite klipp och matchsammandrag på NFL.com och jag började förstå att det inte bara var två lag som krashade in i varandra på måfå. Jag började se lite av den massiva mängd taktik som ligger bakom och plötsligt började jag uppskatta sporten på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag blev till sist fast när Giants vann över Patriots i en helt vansinnigt spännande match. Favoritlagen är New York Jets och Seattle Seahawks.